Sexberoende - definition och professionell bedömning

DSM är en manual av psykiatriska diagnos som ges ut av American Psychiatric Assosiation. Denna manual använts i många sjukvårdssystem i världen som grund för deras arbete. Eftersom sexberoende inte finns som en psykiatrisk diagnos i DSM är begreppet inte heller erkänd av sjukvårdssystemet i Sverige. 
Som ideell förening vars medlemmar arbetar med sexberoende har vi därför varit tvungna att hitta andra vägar i vårt arbete, än att använda DSM. ESAT använder därför American Society for Addiction Medicines definition av beroende som underlag för vårt arbete (i perentes är ord vi själva lagt till för tydlighetens skull):

Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet och tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor manifesterar sig i karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga (negativa) konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda kemiska substanser och/eller (specifika) beteenden.

Beroende präglas av oförmåga att konsekvent avstå från, och försämrad förmåga att kontrollera beteendena; begär; minskat erkännande av de betydande problem beteendena orsakar för personen själv och i relationer till andra; och (andra) dysfunktionella reaktioner.



Liksom andra kroniska sjukdomar innebär beroende ofta cykler av återfall och remission. Utan behandling eller i att engagera sig i sitt eget tillfrisknande är beroende progressiv och kan leda till invaliditet och för tidig död.

Utifrån denna definition av beroende är sexberoende alltså en kronisk hjärnsjukdom. 

"Sexberoende kan definieras som alla sexuellt relaterade tvångsmässiga beteenden som stör livet och som orsakar svår ångest och stress hos den sexberoende, hos dennes familjemedlemmar, vänner och/eller relaterad till personens arbetsmiljö. De sexuella aktiviteterna blir den organiserande faktorn som styr en persons liv till den grad att de är villiga att offra det de värnar om mest för att kunna bevara och fortsätta med sina beteenden." (Erik Sundby - Det är inte kärlek - när sex blir en drog. Norstedts förlag, 2012)

Vad gör en sexberoende person?


Oftast är det inget enskilt beteende som definierar en sexberoende utan snarare att man har ett mönster av sexuella beteenden. Dessa beteenden har tagit kontrollen över den sexberoendes liv och blivit ohanterliga. De kan inkludera: tvångsmässig onani, pornografi, att köpa sexuella tjänster, exhibitionism, voyeurism, telefonsex, sexuellt ofredande mot barn och vuxna, incest, och våldtäkt. Även de som räknas som de mest hälsosamma uttryck för människans sexualitet kan förvandlas till självdestruktiva beteenden. 

När vi som är specifikt utbildade för att arbeta med sexberoende ska bedöma om en hjälpsökande person är sexberoende använder vi oss av ett s.k. bedömningssamtal. Detta är ett enskilt samtal tillsammans med en utbildad terapeut. Bedömningssamtalet innehåller ett antal redskap för att se om man uppfyller kriterier för diagnos för sexberoende eller inte. Det finns en specifik gång i bedömningssamtalet som är utvecklad på Sexual Recovery Institute i Los Angeles och på DBK Sverige i Stockholm och Göteborg. De redskap som vi har till vårt förfogande är (bl.a.):

1. Bedömningsunderlag 
2. SDI-test. Sexual Dependency Inventory testet är utvecklad av IITAP i USA och är en omfattande test som också ger grundläggande information om personers anknytningsmönster
3. Indikationsfrågor för Pornografiberoende 
4. Indikationsfrågor för sexuella utagerande mönster via internet
5. Känslomässig utvärdering
6. Indikationsfrågor för sexberoende
7. PTSI-r test. En test som mäter traumareaktioners påverkan i en persons liv 

Genom att använda dessa redskap tittar vi framförallt på 3 företeelser:

1. Tvångsmässighet i de sexuella aktiviteterna
2. Om en person fortsätter med de sexuella aktiviteterna även om man är medveten om negativa konsekvenser på grund av beteendet (beteendena)
3. Tankemässig upptagenhet

Statistiskt sett är det 75 % av alla de individer som gör bedömning som sedan påbörjar en behandling.
När just du söker hjälp för sexberoende är det viktigt att du vänder dig till personer eller verksamheter som använder sig av verktyg för bedömning för att du ska vara säker på att få korrekt hjälp. De personer som gör bedömningen behöver givetvis också vara utbildade för att göra bedömningar. Det finns ett antal utbildningar som ESAT rekommenderar i detta sammanhang. Vid osäkerhet mejla gärna: esatsverige@gmail.com för rådgivning.     

Medan en faktisk diagnos för sexberoende bör utföras av utbildad personal kan följande kriterier indikera närvaron av sexberoende i en persons liv. Individer som ser något av dessa hos själv eller hos någon man bryr sig om bör söka professionell hjälp.

1. Återkommande misslyckanden eller oförmåga att stå emot impulser att engagera sig i specifika sexuella beteenden såsom:

  • Tvångsmässig onani
  • En överdriven hängivelse av pornografi 
  • Att ha kroniska otrohetsaffärer eller "one-night-stands"
  • Exhibitionism
  • Sexuella aktiviteter som innebär hälsorisker 
  • Tvångsmässig köp av sexuella tjänster
  • Anonym sex med främlingar
  • Återkommande tvångsmässiga sexuella aktiviteter
  • Voyeurism

2. Att ofta ägna sig åt dessa beteenden i en större utsträckning eller under längre tidsperioder än avsett.

3. Varaktig begär eller misslyckade försök att sluta, minska eller kontrollera specifika sexuella beteenden.

4. Att ägna orimlig mycket tid åt att få sex, att vara sexuell eller att återhämta sig från sina sexuella beteenden.

5. Tankemässig upptagenhet med det sexuella beteendet (beteenden) eller med förberedande aktiviteter.

6. Att ofta ägna sig åt beteendet (beteendena) när man förväntas fullgöra yrkesmässiga, akademiska, familjemässiga eller sociala förpliktelser.

7. Att fortsätta med beteendet (beteendena) trots en medvetenhet om att ha återkommande eller ihållande sociala, ekonomiska, psykologiska eller fysiska problem som orsakas av, eller förvärras av beteendet (beteendena).

8. Behov av att öka intensiteten, frekvensen, antalet, eller risktagningen av beteendet (beteendena) för att uppnå önskad effekt; eller att fortsätta med beteendet (beteendena) på samma nivå men med avtagande intensitet, frekvens, antal eller risktagning.

9. Att ge upp eller begränsa arbetet, det sociala livet eller fritidsaktiviteter på grund av beteendet (beteendena).

10. Känsla av nöd, ångest, rastlöshet eller irritation om det inte går att engagera sig i beteendet (beteendena).








Inga kommentarer: